Radon är inte att leka med

Radon. Ett av de hemskaste ord som finns fast det ser så oskyldigt ut. För där det finns radon, där finns det också cancer och cancer är ingenting som man vill ha. Så det är självklart att vi som samhälle borde göra allt vi kan för att bekämpa det, för även om radonsanering kostar en del, så är det värt det då det kan spara människoliv. Att dessutom cancervård är dyrt gör att det också finns ekonomiska skäl för det. Nu är det här inte enbart ett teoretiskt resonemang utan någonting som även påverkar mig personligen, eller i alla fall gör det till viss del. Det har med min källare att göra.

Är jag drabbad?

Jag är högst osäker på hur pass säker källaren är och har undvikit att vistas där eller använda den särdeles mycket, helt enkelt för att jag misstänker att radonhalten där nere kan vara högre än vad som är hälsosamt. Kanske inte som nere i en urangruva men definitivt illa nog för att det ska vara en bra idé att göra mätningar. Men nu är jag inte mer än människa och vi människor är ju kända för att skjuta upp saker och ting – någonting som jag nu inser att jag definitivt inte borde ha gjort.

För nu när jag äntligen kommit mig för att ordna med mätning läste jag att bidraget för radonsanering upphört från 1 januari 2015. Helt galet tycker jag. Det var den förra regeringen som beslutade att bidraget skulle upphöra, varför vet jag inte. Den nuvarande har heller inte återinfört det. Såvitt jag förstår var det många som inte gjorde några radonmätningar, fastän de borde och bidraget helt enkelt inte utnyttjades så mycket. I vilket fall som helst, jag ska nu göra en radonmätning i källaren och om värdet är för högt så blir det sanering, bidrag eller inte. Å andra sidan, radonsanering ger i alla fall rätt till rotavdrag. Så det är i alla fall någonting, men jag tycker nog att radonsanering borde subventioneras ännu mer än det gör. Cancer är, som sagt, inte trevligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *